Tyvärr så missade jag den här reprisen, men lyckligtvis så såg jag det när det sändes första gången. Ett mycket gripand men samtidigt vackert program som väckte många starka känslor. Jag är så glad för er skull att det blev ett så lyckligt slut, eller kanske jag ska säga lycklig början. :) Kram/Gun
Har precis sett reprisen tillsammans med min pappa, själv såg jag det även när det gick första gången. Min pappa är av den "äldre generationen", både åldersmässigt (78 år) och i en del frågor även åsiktsmässigt, bland annat samkönade äktenskap. Herregud vilka diskussioner vi haft om detta och annat... Han skulle inte vara otrevlig mot någon som presenterade sig som homosexuell, utan är mer raljerande/överlägsen hemma i soffan. De öppet homosexuella han träffat har han tyckt om, det är mer ämnet som sådant han raljerar över. Hur som helst... Vi sitter alltså och tittar på programmet och pratar om det och då säger jag att du är gift med Peter. Denna information får honom att närmast börja fnissa, det hör till saken att han brukar (mest på skoj om jag ska vara ärlig) pika mig för att jag lyssnar på Peter. Att då ta in upplysningen om att du dels är homosexuell och dessutom kopplingen till Peter verkade bli lite för mycket. Men vi tittade vidare och efter en stund tyckte jag att han var märkvärdigt tyst... Detta var när ni hittat er mamma och skulle träffa henne för första gången. Jag ser då att han sitter med tårar i ögonen! Du som person och din/er historia har verkligen berört honom och han är väl egentligen måttligt förtjust över att jag ser honom gråta... Vi hade ett riktigt bra samtal och han uttryckte att det var "så roligt att det löste sig till sist för honom (dig) och att han blev lycklig (syftandes på giftermålet med Peter), det förtjänade han (du) verkligen".
Det var ju visserligen inget du gjorde medvetet, men tack för att du gjorde så att jag fick se och uppleva detta hos min pappa och att du fick honom/oss att kunna mötas i ett bra samtal.
Oj, detta blev ett långt inlägg... Men jag kände bara att jag ville berätta detta för dig. Allt det bästa till dig och din familj! Kram, Anna
En kompis till mig på FB skrev igår att hon satt och tjöt till Spårlöst och skrev sen att det var då du och din bror var med. Jag missade det den gången tyvärr och tv4play sänder det inte längre. Jag ville så gärna se det så jag ställde väckarklockan då det var repris kl 8 imorse. Jag vaknade 6.18 (fråga mig inte varför) och har nu sett programmet i alla fall. Det var ett av dom mest gripande avsnitt i Spårlöst historia. Underbart och så fina ni är alla tre! Lycka till och hoppas att ditt inre nu kan få frid. Kram
6 kommentarer:
Tyvärr så missade jag den här reprisen, men lyckligtvis så såg jag det när det sändes första gången. Ett mycket gripand men samtidigt vackert program som väckte många starka känslor. Jag är så glad för er skull att det blev ett så lyckligt slut, eller kanske jag ska säga lycklig början.
:) Kram/Gun
Har precis sett reprisen tillsammans med min pappa, själv såg jag det även när det gick första gången.
Min pappa är av den "äldre generationen", både åldersmässigt (78 år) och i en del frågor även åsiktsmässigt, bland annat samkönade äktenskap. Herregud vilka diskussioner vi haft om detta och annat...
Han skulle inte vara otrevlig mot någon som presenterade sig som homosexuell, utan är mer raljerande/överlägsen hemma i soffan. De öppet homosexuella han träffat har han tyckt om, det är mer ämnet som sådant han raljerar över. Hur som helst...
Vi sitter alltså och tittar på programmet och pratar om det och då säger jag att du är gift med Peter. Denna information får honom att närmast börja fnissa, det hör till saken att han brukar (mest på skoj om jag ska vara ärlig) pika mig för att jag lyssnar på Peter. Att då ta in upplysningen om att du dels är homosexuell och dessutom kopplingen till Peter verkade bli lite för mycket. Men vi tittade vidare och efter en stund tyckte jag att han var märkvärdigt tyst... Detta var när ni hittat er mamma och skulle träffa henne för första gången. Jag ser då att han sitter med tårar i ögonen! Du som person och din/er historia har verkligen berört honom och han är väl egentligen måttligt förtjust över att jag ser honom gråta... Vi hade ett riktigt bra samtal och han uttryckte att det var "så roligt att det löste sig till sist för honom (dig) och att han blev lycklig (syftandes på giftermålet med Peter), det förtjänade han (du) verkligen".
Det var ju visserligen inget du gjorde medvetet, men tack för att du gjorde så att jag fick se och uppleva detta hos min pappa och att du fick honom/oss att kunna mötas i ett bra samtal.
Oj, detta blev ett långt inlägg... Men jag kände bara att jag ville berätta detta för dig. Allt det bästa till dig och din familj!
Kram, Anna
Starkt.Berörd på djupet. Ödmjuk. Jag är glad att du hittade henne. Kram kram kram //Carina
Herre gud vad jag har gråtit... Tack för att ni delade med er. Vackert.
ett mycket bra program! Hon är fin, er mag-mamma. MVH Sofia
En kompis till mig på FB skrev igår att hon satt och tjöt till Spårlöst och skrev sen att det var då du och din bror var med. Jag missade det den gången tyvärr och tv4play sänder det inte längre. Jag ville så gärna se det så jag ställde väckarklockan då det var repris kl 8 imorse. Jag vaknade 6.18 (fråga mig inte varför) och har nu sett programmet i alla fall. Det var ett av dom mest gripande avsnitt i Spårlöst historia. Underbart och så fina ni är alla tre! Lycka till och hoppas att ditt inre nu kan få frid. Kram
Skicka en kommentar